Personerna runt omkring brukar förstå att det finns problem långt innan det pratas om dem. Det är väldigt vanligt att anhöriga eller arbetskamrater och vänner går in och styr upp eller rättar till det som inte riktigt fungerat för den som är beroende. Det förekommer att man täcker upp på arbetsplatsen likaväl som man tar hand om konsekvenserna hemmavid i tysthet. Allt det här kan kännas som att man hjälper till, men i själva verket blir effekten den motsatta. Genom att hjälpa till att dölja drickandet underlättas det, det blir ju inga konsekvenser när andra täcker upp för bakfyllan.
Det som gör allt detta så svårt är att den som är medberoende 
oftast inte märker av det själv förrän det gått väldigt långt. Gränserna för vad som är normalt flyttas successivt fram, det blir en vana att försöka hålla problemen hemliga för omvärlden. Hela livet styrs i praktiken av någon annan och hur den personen mår för dagen och den medberoende bortser ofta från sina egna behov. Det handlar mycket om att klara av livet dag för dag så gott det går. Den som är medberoende blir genom sitt beteende en möjliggörare som i all sin välvilja faktiskt hjälper missbrukaren att fortsätta missbruka.
